PEK64
Om du inte har förstått det genom att titta på bilden så var min första dator en Commodore 64. En fantastisk maskin som jag fick i julklapp 1989. Med 64 kB i RAM-minne, 16 färger och spel som lagrades på vanliga kassettband hade man en maskin som kunde allt. Alldeles tyst var den också, inte en enda fläkt som störde.
De flesta svenskar som har haft en sådan här känner förmodligen till "Turbo 250". Det programmet saknade jag till en början, vilket gjorde att jag inte kunde spela Giana Sister, Bubble Bobble och andra spel som fortfarande är roliga. Så jag fick nöja mig med att spela originalspel, som t ex Super games, Live and let die med mera.
Efter ett tag så började jag bläddra lite i manualen till datorn. I den fanns det exempel på enkla BASIC-program vilket jag knappade in på datorn. Det var ju ganska roligt så jag lånade lite böcker, lärde mig lite mer och började skriva egna program...
Diamanttjuvar
I en av de många programmeringsböcker jag lånade fanns det ett diamantspel. Fast källkoden till spelet var konstig, språket var något som liknande BASIC men man skrev inte radnummer framför varje sats (det är ju dumt, tyckte jag då... ;-). Hursomhelst så kunde jag inte skriva av programmet vilket jag var ganska irriterad över.
Efter ett tag funderade jag på om jag inte kunde skriva en egen variant av spelet. Det verkade visserligen ganska svårt, men jag gjorde ett försök. Efter ett tag hade jag fått ihop ett spel som jag trodde fungerade ungefär på det sätt jag ville. När det väl var klart började jag göra "filmsekvenser" till det. Spelet sparade jag i början av ett kassettband. När jag hade gjort en förbättring i spelet så sparade jag över den gamla versionen. Det här gjorde jag om och om igen... En dag när jag skulle läsa in spelet gick det inte längre. Allting var förstört. Ah!!!
När jag hade grämt mig färdig över att spelet hade försvunnit kom jag på att om jag hade sparat det någon annanstans så hade jag haft det kvar ("backup" skulle jag lära mig att sådant här kallas, idag jag gör backuper på allt... :-). Men jag bestämde mig för att skriva om allting från grunden, vilket blev det här spelet. Jag kommer ihåg att jag inte var lika nöjd med filmsekvenserna i den här versionen, men spelet blev ganska bra ändå.
Supergame
Jag skrev som sagt av en hel del spel från böcker. Efter att ha programmerat ett bra tag tänkte jag att det kunde vara kul att samla ihop en massa program och spel i ett enda "superprogram" (att vänta på att spelen skulle laddas in färdigt från kassettbandspelaren var aldrig roligt). Så Supergame blev en samling med en del dåliga och mindre lyckade program, en del egna, en del från böcker.
Något som jag tyckte var roligt att göra var att skriva glosprogram (tydligen gör jag det fortfarande ;-). Jag hade precis börjat lära mig engelska när jag fick min C64. I början övade jag glosor med papper och penna, men det var slöseri med papper tänkte jag och började skriva program för att öva glosor istället. Det var säkert roligare att öva glosor på datorn. Så det blev en massa glosprogram gjorda, men väldigt lite glosövning... Min kantiga engelska är mycket tydlig i det här Supergame ;-).
Labyrint
Jag köpte lite spel då och då. En gång såg jag att man kunde köpa en stor låda med 100 stycken spel, så jag beställde en sådan. Jag räknade inte med att spelen skulle vara roliga, men något av dom skulle väl vara lite underhållande. När jag öppnat den stora lådan fick jag två små kassettband och en liten lapp över alla spelen.
Det mesta var skräp, precis som jag trodde. Det roligaste spelet var nog ett Othellospel, där man spelade Othello mot datorn. En rolig sak med Othello var att man kom åt källkoden till det, så jag skrev om det en del.
Ett annat intressant spel var ett labyrintspel. Spelet var inte så roligt, men jag tyckte det var intressant att en helt ny labyrint skapades inför varje spel. Jag gick i högstadiet och tänkte att man kanske skulle skriva om labyrintspelet också. Förmodligen hade jag hört talas om Doom för jag fick för mig att göra spelet med 3d-grafik. Nu behöver man vara ganska bra på vinklar, sinus med mera för att göra 3d-grafik så jag gjorde en enklare variant.
På 64:an fanns det en massa specialtecken man kunde använda för att göra enklare figurer. Dessa använde jag mig av, och resultat blev det här 3d-labyrintspelet med textbaserad grafik :-). Det här var det sista program jag skrev på C64, sedan började jag knappade kod på en enkel PC istället. Labyrint räknar jag som det bästa program som jag skrev på C64 (även om jag hade lite hjälp i början...), jag var mycket nöjd över att det var möjligt att spela med joystick. Labyrint blev färdig runt 1993 gissar jag. Det var ganska snurrigt att få rätt på grafiken, så någon 3d-grafik skulle jag säkert aldrig programmera igen.
Version 1.00 (26 August, 2002). En samling knasiga program gjorda för Commodore 64. För att köra spelen behöver du en C64-emulator, jag rekommenderar VICE.
Från kasett till PC
Till dig som undrar hur jag fått över programmen från kassett till PC: Eftersom kassettband används för att lagra ljud, så har jag läst in spelen via ljudkortet (!). Det är precis lika konstigt som det låter :-). Använd en monokabel för att koppla in en bandspelare i datorns ljudkort. Jag har testat med stereokabel men det blir faktiskt mycket sämre resultat. Man kan spela in hela kassettbandet om man vill, sedan sparar man det som en vanlig ljudfil (WAV, komprimera inte till MP3 eller liknande). Sedan använder man ett program för att ta fram programmen från ljudfilen. Jag använde mig av tape64 som jag tyckte fungerade bäst (det finns dock flera andra sådana här program som kan vara värda att titta på). Programmet saknar hemsida, men man kan hitta det om man letar lite. Läs i programmets hjälpfil för mer information (ljudkvalité och liknande). Om du har problem med att läsa in dina program kan du testa att spara om dom på nya kassettband på 64:an, det förbättrar avkodningen avsevärt.